The Center for Public Integrity

The Center for Public Integrity är en ideell och icke partibunden organisation som kämpar för att sprida sanningsenlig och undersökande information över hela världen.

Information i videoformat:
http://www.youtube.com/watch?v=O0fO6cYgv5Y

Officiell hemsida:
http://www.publicintegrity.org

Kan vi leva i mutualism?

Det pratas ju mycket om hur de stora företagen kränker vår integritet genom att programmera mjukvara som ger dem access på olika sätt till vår dator. Men kan man säga att vi faktiskt lever i mutualism, kunderna och företagen? Jag menar, jag är en ganska lat person om jag ska vara ärlig. Jag tycker inte det är jättekul att sortera in mina filer för hand utan låter gärna ett program göra det åt mig. Om det sedan innebär att ett visst företag får information om vilken sorts musik jag gillar så slipper jag ju dessutom leta efter artister i den genren utan kan få tips på lämplig musik. Självklart måste det ju finnas gränser på hur mycket information företagen får och även vad de gör med den. Om den ena partnen blir utnyttjad av den andre är det ju inte längre mutualism utan parasitism. Men det talas inte ofta om den positiva sidan av informationsinsamling.

Naiva svenskar?

Jag läste precis en undersökning som människorättsorganisationen Privacy International gjort. De undersökte den enskilde medborgarens personliga integritet på totalt 13 punkter och jag är faktiskt inte förvånad. Sverige hamnar på näst sista plats i Europa. Bara Storbritannien får sämre betyg. Sverige hamnar faktiskt poängmässigt närmare China, Ryssland och Malaysia än Tyskland som toppar listan.

Hur kan det då komma sig? Har vi inte råd att skydda vår integritet? Nej så kan det väl inte vara? Har vi inte teknologin? Nej, knappast. Jag tror tyvärr att den allmänna svensken är en något naiv stackare som efter åratal av avtrubbning i skolan, på jobbet och i övriga livet lärt sig stå i kö ordentligt och att det är fel att stå upp för sina rättigheter. Vi har helt enkelt lärt oss att ta yttrandefrihet för godo och att inget ont kommer att hända oss så länge vi tittar ner i marken och ber snällt om en extra potatis till köttbullarna.

Undersökningen finns här; http://www.privacyinternational.org/survey/phr2005/phr2005spread.jpg

Utvik?

Viker vi ut oss utan att vara tillräckligt medvetna om det? Jag läste i Metro idag att allt fler företag vill börja kolla upp brottsregistret på folk innan eventuella nyanställningar Det är bl.a. Posten, Proffice och Forex som kollar upp alla personer som kommer jobba med värdehantering. I fall som dessa kan jag självklart förstå att det finns en stor fördel med sådana kontroller. Även yrken som har med vård, skola och barnomsorg har stora skäl att undersöka noga vilka de eventuellt kommer att anställa.

De människor som drabbas detta har trots allt satt sig i knipan själva och då bör det vara upp till det rekryterande företaget att bestämma huruvida de kan lita på att personen i fråga bättrat sig.

Vad folk ibland inte tänker på är att det finns otroligt mycket annan information där ute på nätet som företag kan dra nytta av i en rekryteringssituation. Vi publicerar allt mer av våra liv på nätet. Bloggar, fotoalbum och hemvideor läggs upp på platser som snyggast, youtube och hemska tanke på bloggar som denna. Vem vet vem som kommer att läsa detta om fem år när jag söker jobb och kanske störa sig på mina åsikter om saker och ting?

Som om det inte var nog med allt som publicerar frivilligt lämnar vi även spår efter oss ofrivilligt. Kakor, IP-nummer och annan information, överallt lämnar vi våra avtryck.

Många arbetsgivare googlar redan idag personer man vill anställa för att få en bredare bild av vem det är som söker jobbet och då gäller det att kunna stå för sina publiceringar och åsikter åratal i efterhand. Samtidigt får man då kanske räkna med konsekvenserna.

Det är inte heller bara arbetsgivare som kan tänkas kolla upp ens aktiviteter på nätet. Kompisar, flick-/pojkvänner eller barnen kan mycket väl tänkas googla på ditt namn om 10-15 år.

Då är frågan om den frigjorda syn vi har idag kommer att vara varaktig eller om det kommer det ett bakslag när dagens ungdomar är 35 år, har egna barn som hittar föräldrarnas gamla sajter och vill publicera sig själva på samma vis? Jag kan mycket väl tänka mig att det kan bli något liknande den syn vi har på dem som var ungdomar på 70-talet och bara hängav sig åt köttsliga lustar, knark och folksånger på akustisk gitarr. Skämt åsido, vi skojar idag ganska friskt om den tidens aktiviteter. Man får väl hoppas att samma överseende visas med oss i framtiden.

Artikeln i Metro ; http://www.metro.se/se/article/2007/04/23/06/0942-23/index.xml