Barnporrsfilter och egenmäktiga poliser

Internet har allt sedan det blev mer eller mindre allmän egendom i stort garanterat var mans möjlighet till i stort sett obegränsad yttrandefrihet. En frihet som är både positiv och kräver en stor portion ansvar av dem som väljer att nyttja möjligheterna. I Sverige får inte staten hindra någon från att publicera något. Däremot kan man i efterhand säga att de begick ett brott och döma dem. Vi har i Sverige har ansett att allmänheten åtminstone skall kunna bilda sig en uppfattning om det som staten därefter tar bort. Det skall ut till inspektion först för att vi själva kunna se med egna ögon vad det är som staten anser är fel.

Så hur kan staten då plötsligt gå över våra huvuden och välja att helt sonika censurera vad de anser vara olagligheter? Jag tänker framförallt på barnporrslagen som kom för några år sedan i vilken innebörden var att det blev olagligt att inneha barnpornografiskt material. Ett stort gäng ISP: er valde i samband med detta att lägga in ett s.k. barnporrsfilter mot ett antal URL: er där barnporr tydligen skall ha upptäckts, misstänkts eller kanske t.o.m. endast refererats till.

När man letar runt lite på nätet och läser krönikor och andras bloggar upptäcker man att det oroväckande ofta verkar som att polisväsendet använder filtret mer eller mindre för att sortera bort vad de anser vara helt enkelt obehagliga webbsidor. Sidor som kämpar för att stå upp för den totala yttrandefrihet som vi faktiskt valt att använda oss av i Sverige. Jag tänker bl.a. på sidor som Flashback, FAJAF och för den delen PirateBay som väljer att publicera allt de anser vara lagligt, må det vara moraliskt eller icke. Detta är dock sidor som funnits länge och har en stor grupp anhängare och vore oerhört svårt att censurera bort utan ett ramaskri. Flashback.se har t.ex. blivit nedstängda i åtskilliga omgångar och bötfällts på tiotusentals kronor. Än värre lär det vara för mindre ”underground- sidor” som har svårare att göra sin röst hörd.

Det är naturligtvis med goda avsikter en del sidor rensas bort från nätet och även bör göras så. Men vem skall välja vad som är rätt och fel? Det är de facto omöjligt för någon att bestämma att det ena är ok och det andra är det inte. Det enda vi kan gå efter är de lagar vi demokratiskt beslutat om i vårat land och se till att de verkligen efterlevs. Är det så att någon bör skyddas skall detta vara ett beslut vederbörande eller förmyndare skall ta.

Statistik

Denna sidan var lite intressant. Här kan du bl.a. se statistik över vad spam-mailen innehåller. Länk här

Spamfri e-mail

Hittade dom här länkarna när jag letade runt efter info. Dom hävdar att dom ska vara helt spamfria. Jag har dock inte haft tid att testa själv än. SwagMail och Avecho

Bä bä svarta får

Tänkte skriva lite om på vem ansvaret vilar vid ett hackerintrång. Första tanken är nog i allmänhet att det är just personen bakom tangentbordet med kunskaper i att olagligt ta sig in i datorsystem av olika anledningar som bör klandras. Lagen är svårtolkad för en lekman som jag men jag tolkar det som att det är beroende på vilken avsikt man haft med intrånget. Man får väl anta att de flesta intrång dock sker med avsikten att komma över information. Enligt lag klassas det tydligen inte som stöld förrän förövaren avser att inte lämna tillbaka godset, kalla det lån på obestämd tid eller egenmäktigt förvarande. Men om man endast är efter information? Är det då stöld och är det i så fall ett brott? 

Det räknas t.ex. inte som intrång om en okänd befinner sig i din bostad om dörren är öppen. Man kan ju ha gått fel efter en blöt fest. Vare sig avsikten må vara brottslig eller inte tror jag detta i allmänhetens ögon är ett brott. 

Läste en ledare i Datormagazin. Där funderades det på om samhället skulle tacka alla småhackare som hjälper folk att få bättre och säkrare system i längden.  Detta skulle ju i så fall skydda samhället mot den kris som annars skulle ha kommit när det stora superhacket kom. Lite domedagsprofetia över det hela. Man skulle också kunna lägga en stor del av skulden på de företag som tar fram lätthanterlig mjukvara för hackning. Visst kan man hävda att precis som en vapentillverkare inte kan beskyllas för att folk mördas med deras vapen kan man inte skylla de flesta datorintrång på dessa företag. Samtidigt får man anta att antalet hackningar ökar i världen mycket på grund av att till exempel ungdomar som tidigare inte haft tillräckliga kunskaper för att kunna ta sig in i olika system nu fått verktyg som underlättar detta.

Förra året anmäldes 849 fall av dataintrång till polisen, visar statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå. Det är en markant ökning från året innan, då 627 intrång anmäldes.